Snart återförenas lillstrumapan å hängslan

Har fått reda på att min bästa kompis från idenorstiden kommer tillbaka till hudik! Ska bli riktigt roligt att få hem henne så vi kan ses lite mycket oftare. För att inte tala om lilla Ebbe som är en favorit hos noah fast dom inte träffats så mycket. Så välkommen hem hela familjen!

 Vi längtar!

Mörker kyla raggsockor och varm choklad

Nu har solen, värmen och ljuset bytts ut mot kyla, regn och mörker. 

Sollblekt hår, shorts och flippflopps mot mössa, långfilsar och raggsockor. 

Grillat, kubb och kyligt rosèvin mot kantareller, idol och lagom varmt rövin.

Sand, kex och saft mot brasa, ostmacka och varmchoklad. 

Och alla dessa måsten är som bortblåsta.

Du behöver inte fixa stor kylväska full med godheter för en heldag på stranden.

Du behöver inte ha dåligt samvete för att vara inne en hel dag och bygga lego.

Du behöver inte trösta gråtande barn för glassen blivit sandig. 

Du behöver inte ha bilen ständigt packad med allt och inget (badkläder, handdukar, leksaker, ombyte) utifall natten skulle spenderas i en stuga någonstans.

Vem behöver solens ljus när man kan njuta av trädens alla färger.

Nu är hösten äntligen här!

Det slår aldrig fel

Noah har varit riktigt trött varje morgon den här veckan och på torsdagkväll kändes han lite varm så bestämde att han skulle få vara hemma på fredag. Men som vanligt när man tänker att vi ska sova ut riktigt tillsammans så slår han upp ögonen när micke sätter nyckeln i låset vid kvart i sex. 

Det slår aldrig fel! Inte tänkte han somna om heller. Så vart en lååång fredag, men mysig. 

Först lek och mat på McDonalds, sen mera lek hos söta thedore och wille. När vi kom hem därifrån var klockan halv fem, noah var riktigt trött men lite sent för att sova middag. Så han fick en risifrutti för att få lite energi, gick ju sådär, somnade sittandes vid bordet :) 

Men sen piggnade han på sej när efterlängtade viggo kom och hälsande på. Moster linda och william var också med men det var viggo som var höjdpunkten. Dom lekte tills dom slocknade vid tiotiden sen var dom igång igen åtta på morgonen tills viggo åkte vid tolv. 

Jag följde med syster in till stan för att vara smakråd idag, men det slutade med migrän. Så har kräkts och legat i mörkt rum hela dagen. Nu börjar jag bli människa igen. Skönt!

Snabba puckar

Vad blir man glad av när man är ledsen? 

Vad gör en lite piggare en dag när allt känns tungt?

Vad får ut en i friskaluften när man helst vill kura ner sej i soffan hela dagen?

Svaret är såklart en gosig, glad och busig hund :)

Om man sen går in på blocket och råkar hitta DEN valpen kan man inte göra så mycket annat än att slå till. Efter lite övertalning på micke, hjälp med barnvakt av mormor och morfar bar det av till Ulricehamn redan två dagar efter fyndet!

05.00 fredagen den 3 september hoppade vi in i bilen, pigga och glada, och började köra för att hämta våran lilla valp. 120 mil senare, fortfarande glada men inte så pigga, var vi hemma igen efter en resa som man inte gör om i första taget. Men det var helt klart värt varenda kilometer!

 

Man vaknar med ångest, varför kan man fråga sej?

Slår upp ögonen, känner med handen bredvid mej… tomt. Alltså har sambon redan kilat iväg till jobbet. Hör djupa andetag från golvet, där någon sover tungt. Koncentrerar mej på rummet bredvid, hör dom små snarkningarna i lugn takt. Tar upp mobilen å tittar på klockan: 05.47. Klockan ringer alltså om tre minuter. Då är meningen att jag ska kliva upp, släppa ut hunden (som kommer resa sej så fort jag gör de) så han får kissa gomorron. Sen slå på barnTVe, väcka en trött liten grabb, hålla tummarna att nattblöjan är tom, till toan för morronkissning, ta med dagiskläder å slå oss ner i soffan å mysa en stund. Det kommer inte dröja länge innan den lilles mage skriker efter tigerjoguhrt och flugflingor, (i två olika ”pappamuggar”, för man kan ju inte blanda!) ut i köket, kommer tillbaka till vardagsrummet med tre muggar: tigerjoghurt, flingor och te. Efter tandborstning åker alla kläder på, ut genom dörren med vagn och vovve. Efter lämning en skön promenad som avslutas med frukost, sen en kopp kaffe och en bra bok i soffan.

Men klockan tickar på och första alarmet stängs av.

Efter tio tickande minuter till stängs andra klockan av.

Kvar i sängen ligger jag.

Ligger fortfarande kvar.

Klarvaken men med en känsla i magen som säger att det inte vore en vidare bra idé att kliva upp.
Hittar inte nån energi att slänga benen över sängkanten. Om jag väntar en timme så dom andra två får vakna av sej själv? Då måste jag kliva upp! Men då måste jag också ringa till dagis och meddela att han kommer lite senare. Hela magen drar ihop sej. Telefonen. Att en sån enkel sak kan bli så svår! Så två egentligen väldigt enkla saker står å väger mot varandra. Kliva upp eller ringa. Det är då man blir så lättad att de finns ett tredje alternativ.

Så slänger iväg att sms till min livlina, ställer om klockan och vaknar en timme senare av världens bästa väckarklocka, ”mamma, jag vill ha varm mjölk”.

Fortfarande otäck känsla i magen men nu lyder fötterna och tassar in i rummet bredvid med voffsen i hälarna. 

Nu är vi på väg till dagis, bättre sent än aldrig