Bebisen växer och...

...jag kräks. Det svärs och suckas en hel del här hemma kan jag lova. Frasen "Plocka ut den!!!" slängs hit och dit mest hela tiden. Micke föreslog att vi kunde ha ett party, typ som ett "hjälp oss skrapa huset så bjuder vi på mat och öl" party. Fast med den lilla skillnaden att vi bjuder in morfar doktor, mormor barnmorska, moster sjuksköterska och moster "soon to be" sjuksköterska och helt enkelt bjussar på mat om dom plockar ut klodonken! Frågan är om vår inbjudan skulle tas på allvar? ;)

På fredag kväll klockan sju började det som tagit priset för sämsta mående hittills. Kräktes konstant med tio till 30 minuters mellanrum fram till klockan tre på lördag dag. Då fick jag erkänna mej besegrad och ringa förlossningen. Vart rådd att komma in och packa med grejer för att stanna över natten. Var glad att jag tog med dator och hårddisk fylld med massa serier, blir lätt uttråkad av att bara ligga i en säng!
Måndag efm, sex påsar vätska och otaliga prover senare fick jag åka hem igen. Efter att ha fått i mej ett glas nyponsoppa och några skedar fil på tre dygn så var jag hungrig som en varg! Det självklara i att äta små portioner ofta struntar man i då kan jag säga. Micke fick laga det jag var sugen på, Pubmacka, som jag värkte i mej för att sedan, såklart, kräkas upp allt igen. Men det var det värt, iblann får huvudet stå åt sidan för magens skrikande behov!